Miljö- energi- och klimatblogg

På denna sida kommer jag främst att samla mina blogginlägg som rör övergripande miljö- och klimatpolitik, kärnkraft och energifrågor, miljöförstöring, gifter och föroreningar. Och en och annan naturbild.

Min debattartikel i Borås Tidning idag 

2021-02-26

(Och nej, det är definitivt inte en artikel som okritiskt hyllar vindkraften, vilket man möjligen kan förledas att tro om man bara ser bilden som BT valt som illustration...). Hela artikeln kan även läsas här.



 

Behövs det "en viss grad av eco-diktatur" för att nå klimatmålen?

2021-02-22

Det är riktigt obehagligt varje gång man ser debattörer och politiker uttala att demokrati och folkvilja ska underordnas det stora målet om "klimatneutralitet". Senast i denna skrift från Deutche Bank. Dokumentet handlar om en mängd frågor som rör återhämtningen efter pandemin, och ett av avsnitten rör klimatet. Det finns på sidan 70-73.

På ett sätt är texten en befriande läsning som stämmer väl med det jag påpekat många gånger genom åren. Målen om klimatneutralitet och totalstopp för nettoutsläpp av koldioxid är helt enkelt orealistiska, och matchas inte alls av den politik som förs. Och orsaken är uppenbar - den regering som skulle föra en politik i linje med de klimatmål som politikerna själva satt upp skulle, förutom att orsaka enorma folkliga protester och rent av våldsamma kravaller och upplopp, också garanterat förlora nästa val. Politiken, både nationellt, på EU-nivå och i FN har helt enkelt slagit undan benen på sig själva. Först har man byggt upp en enormt hotfull domedagsbild, därefter har man beslutat om klimatmål för att undanröja domedagen, och sedan inser man att dessa mål inte kan uppnås eftersom de vanliga människorna inte är beredda att offra välfärd, jobb, ekonomi, demokrati och frihet för att nå de "klimatmål" som politikerna satt upp. Det enda som då återstår är att försöka måla bilden av klimatförändringarna ännu mer hotfullt och försöka skrämma människor att acceptera ännu mer drastiska och orealistiska åtgärder. Det blir en ond cirkel, och både politiker och media spelar med.

Deutche Bank skriver om just detta, att den politik som förs idag accepteras av människor eftersom den inte alltför dramatiskt inverkar negativt på människors liv. Om man ska nå målen krävs därför mycket hårda tag mot befolkningen, "en viss grad av eco-diktatur" som man uttrycker det (på sidan 72). Det är en riktigt otäck åsikt som jag på det bestämdaste tar avstånd ifrån och aldrig kommer att stödja så länge jag är politiker.

Jag kan också konstatera att det inte finns någon alls, vare sig IPCC eller andra, som kan lova att ens de mest drastiska åtgärderna på global nivå, om de så genomförs i alla jordens länder, kommer att stoppa klimatförändringarna. I värsta fall offrar vi demokratin, friheten, äganderätten, välfärden och samhällsekonomin utan att det ens påverkar klimatförändringarna ens mätbart. Det är faktiskt väldigt sorgliga framtidsutsikter för kommande generationer.

I Sverige har vi ett liknande problem med en "klimatlag" som har orealistiska mål som inte kan uppnås med en acceptabel politik. Det var detta jag insåg när klimatlagen diskuterades i riksdagen, och det var därför jag inte kunde rösta för denna lag. Jag röstar bara för saker som är rimliga och realistiska. Om Sverige "går före" och därmed allvarligt skadar samhällsekonomi och konkurrenskraft, gör människor arbetslösa och avfolkar landsbygden är det ändå helt meningslöst för klimatet med tanke på att stora delar av världen bokstavligen struntar i klimatfrågan och prioriterar tillväxt och ökad levnadsstandard.

Jag ser tyvärr tendenser hos dagens regering och regeringsunderlag att gå i en totalitär riktning. Man drivs av en närmast fanatisk längtan om förbud, pekpinnar, avgifter och straffskatter, och man försöker med alla medel att strypa den fria debatten kring klimatfrågan genom att kalla all kritik för "desinformation" eller "konspirationsteorier". Det passar som hand i handske för partier på vänsterkanten som kan använda hot om en "kliimatkris" för att driva upp skatter och begränsa människors frihet.

Jag vet samtidigt att en moderatledd regering aldrig skulle offra demokratin, friheten och äganderätten eller agera på ett sätt som är rent samhällsskadligt, och därför är det så oerhört viktigt att inte dagens regering och de allra mest extrema klimatpartierna MP, V och C får vara kvar vid makten. Allt fler kommer förhoppningsvis att inse att utan sans och balans i klimatpolitiken kommer människor aldrig att acceptera politikernas beslut. För dem som verkligen brinner för klimatfrågorna borde det vara en varningssignal. 



 

Ännu en Ygeman-skandal under uppsegling?

2021-02-19

Jag har nu fördjupat mig lite i gårdagens märkliga uppgifter om att Svenska kraftnät och energiminister Anders Ygeman (S) i hemlighet har tilldelat miljardbelopp av nationella elberedskapspengar för att lösa elbristen i Stockholm. Pengarna ska gå till ett privat företag, Stockholm Exergi, som ska använda pengarna för att renovera oljekraftverket i Värtan.

Det sista är anmärkningsvärt i sig, återigen ser vi att elbrist i landet, förvärrad efter avvecklad kärnkraft, tvingar fram mer oljekraftbaserad el. Vilket kostar flera miljarder. I detta fall handlar det också om bristfällig kapacitet att tillföra mer el till huvudstadsområdet, något som också varit känt ett antal år utan tillräckligt agerande från regeringen och myndigheterna.

Uppgörelsen är tydligen hemlig, och har enligt media medför "ett internt uppror" inom Svenska Kraftnät eftersom den anses mycket dyr. Dessutom finns stora frågetecken kring om man får använda avsatta beredskapspengar på detta sätt. Dessa pengar ska skydda samhällsviktiga funktioner om elnätet släcks ned i kris eller krig. De ska inte användas vid vanlig effektbrist. Det finns tydligen utförliga regelverk hur användningen av beredskapspengar ska hanteras och vilka underlag som krävs, och detta ändamål verkar definitivt inte vara godtagbart.

Moderaterna vill nu kalla energiminister Anders Ygeman till riksdagens näringsutskott för att svara på frågor. Det verkar finnas goda skäl till detta. 

Även Expressen skriver om saken:





75 miljarder för att flytta ett elöverskott som inte finns?

2021-02-18

I dag uppmärksammas återigen att regeringen via Svenska Kraftnät satsar 75 miljarder (!) på att stärka överföringsledningarna för el mellan norra och södra delarna av landet. Tanken är att överskotten i norr från framförallt vattenkraften och ny vindkraft ska kunna täcka elbristen i södra Sverige där man nu ofta tvingas importera el efter att ett antal kärnkraftreaktorer avvecklats de senaste åren (Oskarshamn 1 och 2, samt Ringhals 1 och 2).

Det finns bara ett allvarligt fel i resonemanget - som jag berättat tidigare beräknas hela elöverskottet i norra delen av landet gå åt till nya stora elintensiva och energislukande projekt i norra delen av landet. Det handlar om Hybrit-projektet för framställning av stål utan kol, det handlar om stora batterifabriker, planerad vätgastillverkning, andra elintensiva industrisatsningar och datorserverhallar som tillsammans slukar mängder av el. Det kommer inte finnas något överskott att skicka söderut. Vad de nya ledningarna för 75 miljarder då ska användas till är en gåta. 



 


Dags att sluta blunda för vindkraftens baksidor

2021-02-18

Vindkraften hyllas väldigt okritiskt av branschen och politiken som en av våra viktigaste framtida energikällor för elproduktion. Min fråga är om det verkligen är rimligt? Jag ska problematisera lite kring olika frågor som rör vindkraftproduktion av el.

Det första är såklart att det medför obalanser i elproduktionen. När det är sommar, varmt och lagom vind producerar vindkraften bra. Tyvärr är det inte då vi behöver elen - vi tvingas rea bort den på den internationella elmarknaden, eftersom alla andra också har överskott. När det är kallt, vindstilla och bister vinter är läget det omvända - vindkraften producerar minimalt och vi tvingas starta oljekraftverk som reserv eller importera el - inte sällan kolkraftsproducerad - från andra länder, och detta dessutom till höga priser. Även när det blåser hårt stoppas vindkraftproduktionen för att inte skada verken.

Det andra är att vindkraften aldrig byggts ut utan subventioner. Utan elcertifikaten hade vindkraften aldrig blivit lönsam. I dag med nya större verk och högre produktion påstås man kunna nå lönsamhet utan subventioner, men ändå vill branschen ha just detta, och regeringen går dem till mötes i och med att den havsbaserade vindkraften enligt ett regeringsförslag ska slippa betala sina anslutningskostnader till elnätet - kostnader som i stället betalas av Svenska Kraftnät och sedan fördelas ut på landets alla nätabonnenter i form av högre nätavgift (se tidigare blogginlägg den 16/2 2021). Redan idag betalar nätkunderna de övriga förstärkningar som krävs av näten och anslutningen av vindkraftparker, ofta långt ute i ödemarken. Detta har redan drivit upp nätavgifterna.

Vindkraftproduktion under vinter och kyla är som sagt ett stort problem. Det har inte minst visat sig i USA där elkonsumenter i Texas periodvis varit helt utan ström denna vinter för att vindkraften inte klarar vintervädret. Även i Sverige är detta ett problem som har uppmärksammats på senare tid. För att klara produktionen i kyla används olika metoder. Vissa moderna verk har varmluftfläktar som blåser in varm luft i vingarna som håller dem isfria. Man har också testat andra material i vingarna för att hålla dem isfria, dock med dålig framgång.



 

Avisning via helikopter har också testats i norra Sverige. Rykten spreds att denna avisning sker med glykol eller andra avisningsmedel. Jag tyckte det lät konstigt. Med tanke på miljöreglerna kring glykol på våra flygplatser, vore det märkligt om man fick spreja vindkraftvingar med glykol mitt ute i naturen. Bilden ovan är tagen av Alpine Helicopter som utvecklat ett system för denn typ av avisning. Jag ringde upp ägaren uppe i Kiruna och han berättade att man endast använder vatten, inga kemikalier. Vattnet värms upp till 70 grader i stora tankar med en oljebrännare, och vattnet fylls sedan i tankar på helikoptern som på 20 meters avstånd sprejar vindkraftbladen med det varma vattnet som är ca 50 grader när det når vingen. Detta räcker för att hålla vingarna isfria ett bra tag, återfrysning tar lång tid. Miljöaspekten känns dock besvärande - dels används alltså olja för att värma vattnet, dels går helikoptern på fossila bränslen. Detta försämrar naturligtvis vindkraftverkets miljövänlighet vintertid. Dessutom kostar det stora pengar att ha en helikopter i luften, vilket man dock gärna betalar eftersom det blir ännu dyrare att ha ett stillastående vindkraftverk. I dagsläget använder företaget inte denna metod, men man har intresserade kunder som vill anlita dem. 

Miljöaspekter av byggnationen av vindkraftverk glöms ofta bort. För det första krävs stora mängder betong till fundamenten, och betongtillverkning kräver både brytning av material och medför mycket stora utsläpp av koldioxid. Även transporter av de tunga vindkraftverken och vingarna medför stora utläpp. Till detta kommer den stora skövlingen av produktiv skogsmark som sker i förtid på grund av byggena och de vägar som behövs. Alla dessa saker medför utsläpp av koldioxid och bör räknas med när man låtsas som att vindkraften är "utsläppsfri".

Kort livslängd. Vindkraftturbiner beräknas ha en livslängd på ca 20-25 år. I dag hoppas man på längre livslängd när det gäller de nya större verken, men ingen vet säkert. Ska livslängden förlängas krävs ofta stora renoveringar av tekniken och utbyte av rörliga delar. Detta försämrar den ekonomiska kalkylen. 

Miljöaspekter av rivningen av vindkraftverk. Man brukar säga att kostnaden för att riva tornet och vingarna på ett vindkraftverk betalas av skrotvärdet för tornet. Tveksamt dock om det håller eftersom borttagandet av betongfundamentet och djupt nedgrävda kablar inte räknas in. Vi kan såklart inte ha naturen full av betongfundament från rivna vindkraftverk så dessa bör naturligtvis också tas bort och kanske användas som fyllnadsmateriel vid vägbyggen eller liknande. Eftersom nya vindkraftverk är högre och större måste de stå glesare och därför är det svårt att återanvända gamla fundament till nya verk. Det är inte heller säkert att nätkapaciteten räcker utan elnätet kan behöva förstärkas. Energimyndigheten beskrev dessa problem i en rapport redan 2016.

Seriösa vindkraftbolag sätter av pengar för framtida rivning, men i dagens läge där gamla verk är olönsamma och konkurreras ut av nya större verk är riskerna för konkurs överhängande på sikt. Då är det inte säkert att det finns någon som tar ansvar för rivningen och bekostar denna, och då hamnar kostnaden på markägaren eller i sista hand på samhället om det är statligt eller kommunalt ägd mark. Ytterligare ett problem är att vindkraftvingar inte går att återvinna på något bra sätt idag. Både metoder för att mala ned dem och att elda upp dem har avfärdats som både miljöskadliga och dyra. Uttjänta vindkraftvingar slutförvaras i stället i deponier, nedgrävda i marken. Hur miljövänligt och hållbart detta är får var och en bedöma själva. Fotot nedan är från USA (Bloomberg Green).